James Joseph Croce, känd som Jim Croce, var en sångare, musiker och låtskrivare som slog igenom på bred front år 1972 med låtarna ”Operator” och ”You don’t mess around with Jim”.

År 1973 toppade han U.S. Billboard Hot 100 Chart inte bara en utan två gånger; med låtarna ”Time in a Bottle” och ”Bad, Bad Leroy Brown”.

Jim Croce was aktiv inom flera olika genrer, inklusive pop, rock och folkrock. Under perioden 1966-1973 släppte han five studioalbum plus en stor mängd singlar. Jim Croces karriär blev sorgligt kort, eftersom han blott 30 år gammal avled i en flygkrasch i Lousiana, USA.

År 1990 valdes Jim Croce in i Songwriters Hall of Fame.

År 2012 publicerade hans änka och forna samarbetspartner Ingrid Croce biografin ”I Got a Name: The Jim Croce Story”.

Korta fakta om Jim Croce

Namn James Joseph Croce
Artistnamn Jim Croce
Född 10 januari 1943

South Philadelphia, Pennsylvania, USA

Död 20 september 1973 (30 år)
Natchitoches, Louisiana, USA
Nationalitet USA
Yrke
  • Sångare
  • Gitarrist
  • Låtskrivare
Genrer
  • Folk
  • Pop
  • Rock
  • Folkpop
Aktiv period 1967-1973
Skivbolag
  • Capitol Records
  • EMI

Bakgrund

Jim Croce föddes i South Philadelphia år 1943. Bägge föräldrarna – James Albert Croce och Flora Mary Croce (född Babucci) – hade italienska rötter.

Efter att tagit studenten vid Upper Darby High School i Delaware County studerade den unge Jim Croce ett år vid Malvern Preparatory School innan han påbörjade sina universitetsstudier vid Villanova University, där han läste psykologi och tyska. Han erhöll sin bachelor’s degree (motsvarar ungefär en kandidatexamen) år 1965.

Under universitetsstiden var Croce medlem i både Villanova Singers och Villanova Spires (även kända som The Coventry Lads). Han var också engagerad i studentradion WKVU. Med ett av sina band fick han resa på en utbytesturné till Afrika, Mellanöstern och Jugoslavien.

Den tidiga karriären

Jim Croce släppte sitt första album, Facets, år 1966. Kostnaden för de 500 exemplaren stod Croces föräldrar för, som gav honom 500 USD i bröllopsgåva på villkor att han skulle använde pengarna för att släppa en skiva. Croce hade mött sin blivande hustru Ingrid Jacobson på en folkmusikfest år 1963. De gifte sig 1966 och Croce konverterade till judendomen.

Föräldrarna hoppades att Croce skulle kunna lämna sina idéer om en musikkarriär bakom om han fick ge ut ett album. De ville att han skulle använda sin universitetsutbildning för att satsa på något mer tryggt än ett liv som musiker. Albumet blev dock en succé och samtliga 5o0 exemplar gick åt, vilket gjorde Croce ännu mer sugen på att satsa på musiken.

Den äktenskapliga duon

Från och med mitten av 1960-talet uppträdde makarna Jim och Ingrid Croce tillsammans som en duo. Till en början gjorde de mest covers, men så småningom började de även skriva egen musik tillsammans.

The Riddle Paddock

Jim Croces första långvariga jobb som musiker var som sångare i baren The Riddle Paddock i villaområdet Lima, Pennsylvania.

Paret Croce flyttar till New York

År 1968 flyttade paret Croce till Bronx, New York City och spelade in sitt första album tillsammans med skivbolaget Capitol Records. Under de kommande två åren spelade de i mängder av småklubbar och på campusområden runt om i landet för att göra reklam för albumet Jim & Ingrid Croce.

Det var svårt att få det hela att gå ihop ekonomiskt, och till slut lämnade de storstaden för Pennsylvanias landsbyggd. Jim Croce tog diverse okvalificerade jobb för att dra in pengar och arbetade också som gitarrlärare. Paret fortsatte skriva musik tillsammans, ofta om människor ur arbetarklassen som de mött i verkligheten. Det var under den här perioden som låtar som ”Big Wheel” och ”Workin’ at the Car Wash Blues” kom till.

Philadelphia

I början av 1970-talet flyttade paret till Philadelphia eftersom Croce hade siktet instället på att skaffa sig annan försörjning än diverse manuella jobb. Han anställdes av radiostationen WHAT för att sälja reklamtid och skriva reklamjinglar.

Det var också i Philadelphia som Croce började kompa Maury Muehleisen på gitarr. Så småningom kom de båda att byta plats, så att Croce sjöng och Muehleisen tog över gitarren.

År 1972 fick Croce ett skivkontratk för tre album med ABC Records. Han gav ut albumen ”You Don’t Mess Around with Jim” och ”Life and Times” och tre av singlarna från albumen spelades flitigt på radio: ”You Don’t Mess Around with Jim”, ”Operator (That’s Not the Way It Feels)” och ”Time in a Bottle”. Enligt obekräftade källor skrevs ”Time in a Bottle” till parets Croces då ofödde son A. J. Croce.

San Diego

År 1973 nådde Croces mest framgångsrika singlar – ”Bad, Bad Leroy Brown” och ”Time in a Bottle” – plats #1 på U.S. Billboard Hot 100 Chart och samma år flyttade paret Croce till San Diego, Kalifornien.

Croce och Muehleisen turnerade under det tidiga 1970-talet runt i USA tillsammans och uppträdde på allt från folkmusikfestivaler till caféer. De for också till Europa där de rosades i pressen. Under den här eran blev det också flera uppmärksammade teveframträdanden för Croce, i program som American Bandstand och The Tonight Show.

I juli och augusti 1973 befann sig Croce och Muehleisen i Europa för att göra reklam för det kommande albumet ”I Got a Name”. Croce började dock bli alltmer trött på att vara borta från hemmet och beslutade sig för att ta en paus från musiken för att kunna tillbringa mer tid med Ingrid och deras nyfödda son så snart turnen ”Life and Times” var över. Han skickade ett brev till Ingrid där han berättade om sitt beslut och sin önskan om att dra sig tillbaka från det offentliga livet och istället försörja sig på att skriva filmmanus. Croce avled dock i en flygkrasch innan brevet nådde henne.

Död i flygkrasch

Den 20 september 1973 avled Jim Croce och sex andra personer då flygplanet de färdades i kraschade in i ett träd i samband med starten från Natchitoches Regional Airport i Natchitoches, Louisiana, USA. Croce hade färdigställt albumet ”I Got a Name” blott en vecka innan. Olyckan skedde under Croces turné ”Life and Times” och hans ABC singel ”I Got a Name” skulle precis släppas.

Den ödesdigra kvällen i september hade Croce just genomfört en koncert på Northwestern State University Prather Coliseum i Natchitoches och planet, som var ett Beechcraft E18S, hade chartrats för att omedelbart ta honom och en handfull andra passagerare till Sherman, Texas där en konsert skulle äga rum vid Austin College. Det gick ungefär en timme mellan konsertens slut i Natchitoches och flygplanets krasch.

Förutom Croce avled även musikern Maury Muehleisen, komikern George Stevens, managern/agenten Kenneth D. Cortose och road managern Dennis Rast, liksom planets pilot Robert N. Elliot.

En undersökning visade att planet kraschat efter att ha vidrört ett pecanträd vid slutet av banan. Piloten hade inte lyckats få upp planet på tillräckligt hög höjd och hade inte heller försökt undvika trädet, trots att det var det enda träd som växte i området. Det var mörkt ute och lite dimmigt, men i övrigt var vädret bra och det var inte blåsigt. Rapporten från transportstyrelsen fastslog att den troligaste anledningen till kraschen var att piloten inte såg trädet på grund av sitt hälsotillstånd. Den 57-årige piloten led av allvarlig kranskärlssjukdom och hade sprungit nästan 5 km till flygplatsen från ett motell.

Jim Croce begravdes i Haym Salomon Memorial Park i Frazer, Pennsylvania.

Efter hans död (i urval)

Albumet ”I Got a Name” släpptes den 1 december, 1973 och sålde väl.

De tre mest kända låtarna från detta album är ”Workin the Car Wash Blues”, ”I’ll Have to Say I Love You in a Song” och titelspåret ”I Got a Name”.

I Got a Name hade allmänheten redan fått möjlighet att höra i filmen ”The Last American Hero” som hade premiär två månader innan Jim Croce avled.

År 1974 släpptes samlingsalbumet ”Photographs & Memories” med Jim Croces största hitlåtar.

”Have You Heard: Jim Croce Live” är CD och DVD:er där man samlat teveframträdanden från Croce’s karriär.

Diskografi (i urval)

Studioalbum

  • 1966 – Facets
  • 1969 – Jim & Ingrid Croce
  • 1972 – You Don’t Mess Around with Jim
  • 1973 – Life and Times
  • 1973 – I Got a Name